Fågelrapport 2020

Nytt år och ny fågelrapport! Fågelåret 2020 i kommunen ska summeras och då kommer Artportalen (Artportalen.se) som alltid väl till pass. I stort sett all information hämtas därifrån och det är därför viktigt att så många som möjligt rapporterar och bidrar till dokumentationen av vad som händer och sker i fågelvärlden.

Årets fågelrapport lutar sig på ca 18500 rapporter på Ap, vilket är rekordmånga – ca 3000 fler än under de närmast föregående åren. Totalt rapporterades 202 arter av 202 rapportörer! Det blir ju en art per skalle….men så var det förstås inte. Spannet i antal rapporterade arter per rapportör var istället 1-193. Hälften av rapportörerna hade färre än 10 arter och som vanligt är det en stor grupp som kan betecknas som tillfälliga besökare i kommunen. Antalet arter under året var en tangering av resultatet 2013, men rekordet innehas av 2006, då 204 arter rapporterades.

En ny art för kommunen observerades. Det var en tajgasångare från öster (väntad, men svår att upptäcka), som sågs norr om Blidsberg den 13 oktober. Men vi tar det från början och startar årets genomgång 1 januari.

Vinter-vår

De numera milda vintrarna gör att många fåglar dröjer kvar från det gångna året åtminstone en bit in på det nya. Inledningsvis var det i alla fall vare sig snö eller is och vädret stod sig månaden ut. Dröjde gjorde en forsärla som sågs vid reningsverket i staden på årets första dag, men inte längre än så. Årets första dag brukar innebära en rivstart på det nya fågelåret, så ytterligare 40 arter noterades denna dag.

En annan kvardröjare från året innan var den lilla flock om 8 tallbitar som mumsade på oxelbären vid Ulrikaskolans parkering. Bären sinade dock och den sista obsen gjordes den 20.1. Fyra tallbitar sågs dock tillfälligt vid en matning i Villastaden den 18.2.

Andra januariarter var rödhake, rödvingetrast, dubbeltrast, råka, stare, vitkindad gås, pilgrimsfalk, tornfalk, snatterand, kricka, bläsgås, kungsfiskare, storlom, röd glada, stare, ringduva, gråhäger och skäggdopping av de som egentligen inte borde vara kvar. Men tiderna förändras och för första gången någonsin(?) blev Åsunden ej helt isbelagd och därmed kunde skäggdoppingen övervintra för, vad vi vet, första gången någonsin! Den milda vintern gjorde att antalet årsarter redan var uppe i 88 st.

I månadsskiftet räknades återigen antalet fåglar vid fågelmatningar runtom i landet, ”Vinterfåglar Inpå Knuten”. För vår del deltog 58 matställen, där 3371 fåglar av 37 arter inräknades (lite färre än föregående år, kanske beroende på mildare väder). Du kan se årets och tidigare års resultat på Birdlife Sveriges hemsida birdlife.se

Februari medförde inledningsvis lite mer kyla och nyis på sjöarna, höga vattenflöden och även en del snö, åtminstone tillfälligt, och sedan åter lite av dessa varor i sista februariveckan. Snön blev dock aldrig några bekymmer för de hundratals gäss som hellre stannar på våra åkrar än flyttar bort. Inga bekymmer heller för tidiga vårfåglar som skogsduva (7.2), ljungpipare (8.2), sånglärka (10.2), tofsvipa (11.2), morkulla (13.2), trana (24.2) eller den första sävsparven (27.2).

Ovanligare arter under årets två första månader var snösparv, järpe (två rapporter från Köttkulla), salskrake, kungsörn (10-talet rapporter), vinterhämpling samt spelande sparv– och pärlugglor. En hybrid mellan vår ras och den kontinentala rasen av stjärtmes gästade en matning i Blidsberg 2.2.

Mars månad kan vara lynnig vädermässigt och när man tror att våren är i hamn kommer bakslagen. Framåt mitten av månaden blev det ymniga snöfall och mera kyla, men snön varade inte i många dagar, så det blev bara ett hack i protokollet. De förväntade arterna kom och antalen hos de redan anlända växte. Ganska tidiga var dock ängspiplärka (9.3), taltrast och enkelbeckasin (15.3), smålom (16.3), hämpling och strandskata (17.3), gransångare (20.3), skogssnäppa (22.3), sädesärla (24.3), storspov (29.3) och den första fiskgjusen (årsart 115) på månadens sista dag. Tidig ankomst får vi nog vänja oss vid.

Lite ovanligare arter i mars var fjällvråk (1 och 29.3), mindre sångsvan (bl. a. 22 ex 6.3 och 55 ex 10.3), trädlärka (3.3), blå kärrhök (16.3), hornuggla (24.3) och fler snösparvar (som mest 8 ex 9.3).

April är kanske vårmånaden nr 1 och har inte fågelskådaren i dig vaknat till liv innan dess, så är det nu. Drägliga temperaturer infann sig snart och den 6:e antecknades + 17 gr. De flesta aprildagar var dock svalare och nattfrost var vanligt förekommande.

Trots att 115 årsarter nu ligger i potten tillkom drygt en art per dag. Av de vanliga arterna kan nämnas den första stenskvättan redan den 10:e, ladusvala 15:e, lövsångare 16:e, hussvala 18:e, trädpiplärka 20:e, svarthätta 21:e och buskskvätta den 23 april.

De ovanligare aprilarterna blev många. Vårens fyra stenfalkar sågs alla i april, medan sex sedan tillkom under höststräcket. Ringtrasten hade ett särdeles gott år och ses som vanligt nästan uteslutande under vårflytten i april. Det blev mellan den 3:e och 28:e detta år. Det är svårt att bedöma det totala antalet, då många rastar under flera dagar på samma plats. De största antalen samtidigt var 12 resp 15 ex och totalt sågs 60-70 ex (antagligen fler än någonsin tidigare).

Årets första ägretthäger sågs i Varnum 6.4 och skulle följas av fler. Under våren även i Mossabyggetdammen i Knätte och i Ätran i Dalum och senare under sommar-höst av många fler (mer om ägretthägern senare).

Bruna gladan fortsätter sin frammarsch. Den första sågs i Hössna den 9 april och därefter finns ett 20-tal rapporter fram till slutet av september med övervikt i den västra delen av kommunen. Kanske häckade ett par i gränsområdet Ulricehamn/Borås, då en ungfågel sågs där redan den 23 juni.

Den röda gladan fortsätter att expandera och ses numera under årets alla månader och närmare 400 rapporter lämnades! Dock är ingen häckning rapporterad, men ett flertal par häckar säkert.

Årtan är fortsatt en raritet bland simänderna och det är inte varje år den ses över huvudtaget. Två lokaler fick besök detta år, ett par rastade i Gärdsjön 15.4 och två hanar sågs i Mossabyggetdammen 10-11.5.

Ej heller gråhakedoppingen kan man vara säker på att få se varje år. För några år sedan fanns den häckande i Viesjön, men inte längre. Istället fanns ett häckande par i Lundby damm, Trädet från 20.4 och sågs senast 13.8. De fick fram två ungar. Även förra året fanns här ett par, men någon häckning konstaterades aldrig.

Smådoppingen har man lite större chans att få se varje år, trots att den är liten och gärna håller sig i skymundan. I Viesjön rastade en den 20.4 och lite längre fram på våren återfanns ett par med 7 ungar i en våtmark i Tvärred och ännu senare häckade ett par i Gällstad reningsdammar, där arten har häckat flera gånger tidigare. Så även i Kastryd viltvatten i Fänneslunda, där en spelande fågel hördes 21.5. Slutligen sågs en sen smådopping i Ruggeboviken 14.12.

En fågel som inte hör hemma här är den härfågel som sågs vid Skottek den 22.4. Den spatserade omkring på gräsmattor och letade insekter till glädje för de dussinet skådare som hann dit i tid. Vi får backa tio år för att hitta senaste obs (två observationer samma år, 2010, tillika de enda under detta årtusende).

Lite troligare då att man ska få se en dvärgmås under vårflyttningen, åtminstone om man besöker Åsunden och Sämsjön kring månadsskiftet april/maj, under ett par veckor, gärna regniga dagar och då fjädermyggen kläcks. De kan då ses flyga av och an och noppa insekterna från vattenytan. De första sågs 28.4 och de flesta, 15 ex, sågs 2.5. Därefter fem ex i Ruggeboviken 24 juli, men då var de på väg åt andra hållet.

En alfågel rastade i Mogden 28.4 och en annan i Yttre Åsunden 20 september och det motsvarar i snitt fyndbilden om man tittar bakåt ett decennium.

Månadens sista raritet blev en brandkronad kungsfågel i Grovare 29.4. Det är nu tredje året på rad som arten ses i kommunen och detta kommunens tredje fynd. Det är en expanderande art i landet, men den är svårfunnen och det krävs ett gott och tränat öra för att upptäcka dess fina kungsfågellika sång.

Inte första klassens raritet, men ändå är småspovarna oftast lätt räknade. På månadens sista dag sträckte två (årsart 154) mot norr över Åfärd, en sågs vid Trehörningen 1.5 varefter följde ett par rastande tillsammans med storspovar på Hössna mader 12-13.5 och så till sist en hörd på Komosse en dag senare. Inga höstobsar i år.

En art under expansion från norr är lappugglan, som i södra Sverige hade ett exceptionellt år med många häckningar. Vi fick även del av kakan och ett par gick till häckning, vilken dock ej fullföljdes, av okänd anledning. Första kända häckningsförsöket i kommunen! Ytterligare ett par obsar gjordes under häckningstid. Därtill en höstobservation den 29.10 på ett hygge öster Blidsberg.

Nu är det maj månad och fågelsången tilltar. Jag har inte antecknat några värmeböljor och först i slutet av månaden tangerades 20°-strecket. Drägligt väder dock, så första veckan bjöd på nyanlända rörsångare, sävsångare, ärtsångare, grönsångare, törnsångare, trädgårdssångare och därtill göktyta, gulärla och gök. Strax följde tornseglare (9.5), grå flugsnappare i månadens mitt och strax därpå törnskata och härmsångare (den näst sista av våra ”vanliga” sångare). Den sista blev förstås kärrsångaren, numera ganska vanlig med flera ”säkra” lokaler. En sådan är längs banvallen i Marbäcksviken, där även häckning konstaterades.

Maj är också den bästa månaden för vitkindade gäss. Det blev inte så stora antal i år, men ca 1.400 gäss räknades, varav största antalet vid Väla – 700 ex den 10:e. Nämnas kan också fyra vitkindade på Bredgårdsgärde under nära tre veckor i januari och från senhösten 12 ex vid Prången 4.11 och ett par stycken på Bredgårdsgärde strax för Jul.

Precis som dvärgmåsen är silvertärnan ganska sparsamt förekommande och man ska passa på i fr a första majveckan och under returen i slutet av juli/början av augusti och företrädesvis på samma lokaler som dvärgmåsen (ses ofta samtidigt). I år blev majobsarna alla förstamajobsar med sammanlagt 38 fåglar i Åsunden-Sämsjön och sedan 15 vid Ruggeboviken på återresan. De gör en kort visit från söder för att häcka i norr! Men så har de också långt att flyga, ljusloggförsedda svenska silvertärnor har befunnits flyga 5.000 mil varje år, alltså betydligt mer än ett varv runt Jorden!

En allt ovanligare gäst numera är gräshoppsångaren. En sjöng i Gärdsjön 20-22.5 och senare en vid Ätran i Humla 14-17 juli.

Mindre flugsnapparen är ofta en önskeart, med en ljuvlig sång. I gammal fin lövskog vid Årås gård sjöng en utfärgad hane åtminstone 24-26.5 och kanske en annan i samma område 20 juni. Däremellan observerades en utfärgad hane i Rånnaväg 12 juni.

En näktergal sjöng utanför Hökerum 30.5 och det blev årets enda. Gott nog, då endast dussinet näktergalar har rapporterats under 2000-talet.

Fortsatt sakta utför tycks det gå för rosenfinken med två sjungande detta år – en i Pedersbo, Marbäck den sista majdagen (= årsart 177) och lite senare en i Romsås 12-16 juni.

Bland de lite större och ovanligare arterna kan nämnas 7 svärtor rastande i Åsunden 15.5 och exakt ett halvår senare två i Yttre Åsunden. Fränden sjöorren, bland havsänderna, är oftast lite talrikare då man har möjlighet att höra flockar på nattsträck april-maj. Inga nattsträckare rapporterades dock i år, men en sågs i Tolken 10.4, 11 ex i Sämsjön 28.4 och slutligen en långstannare (ovanligt) i norra änden av Åsunden 14-24 november.

 

Sommar-häckningstid

När almanackan visar juni har de hos oss regelbundna flyttarna redan kommit. Då är det läge att istället lyssna efter nattsångare, om vädret tillåter. I början av månaden, och nära slutet, var det kring +30­­­° och däremellan helt OK för att vara ute nattetid.

Fem lite ovanligare arter lockade många ut i nattmarkerna. Kornknarr spelade i Åfärd 7-11.6, den första natten var de två(!), och därefter en i Grovare 14-17.6. Vi får backa fem år för att finna närmast föregående knarr i kommunen och därefter ytterligare tre år.

En fin art som lockade många öron var den busksångare som sjöng på Hössna mader 8-24.6 och det finns bara ett par rapporter tidigare. Närmaste granne här var en kärrsångare.

Nattskärran var en överraskning i år. Ingen hördes på den tidigare ”säkra” lokalen där vindkraftssnurrorna nu står sydost Lundby i Trädet, vilket inte var så överraskande. Däremot hördes 2-3 ex spinna i området Stora Kartmossen (vid Övreskog) och upp till Hössna samhälle och därtill en söder om Lund mellan Hössna och Knätte. De spelade under perioden 9-25.6. Det här är helt nya lokaler för oss och det ska bli spännande att se om fortsättning följer.

Vaktel hördes endast på en lokal vid ett tillfälle, Varnum 9.6. Förra året hördes fem och 2017 sju ex, men oftast hörs det betydligt färre eller uteblir helt vissa år.

I Varnum sjöng en flodsångare 14-18.6. Det blev årets enda och det motsvarar ungefär snittet under de senaste två årtiondena.

Som om det inte vore nog med två kornknarrar i Åfärd, den 21.6 dök det upp två vita storkar också. De stannade i två dagar och sågs förutom födosökande på åkrar även stående på lagårdstak i byn. Jag saxar direkt från obsrapporten:

”En märkt och en omärkt. Den märkta har nummer 2297 SVS, märkt av det svenska storkprojektet i Skåne…. Detta är samma individ som under förmiddagen rapporterades från Mönarpsområdet söder Falköping. Då tillsammans med två omärkta….. Nr 2297 är född hos ett frihäckande par nära Klippan 2017. Inhämtad till storkprojektet 2.6, ringmärkt och släppt med andra storkar 29.7 2017. Avläst i Tyskland 24.4 och 7.7 2019”. Det var sju år sedan en vit stork sågs senast i bygden.

När juni var tillända hade 184 olika arter setts och den sista blev brunand i Viesjön den 21.6. Nu handlar det om hanar som lämnat sina honor för att rugga och ett tiotal sågs senare i Åsunden-Yttre Åsunden, utspridda tidsmässigt från 22 juni-27 september.

Häckande fåglar ska man gärna hålla tyst om, särskilt så länge som häckning pågår. Vi har ju tidigare berättat om att havsörnen har etablerat sig i kommunen och nu finns det tre par, varav två av paren fick var sin unge på vingarna. Det tredje paret vet vi inte så mycket om. Även (endast) tre häckningar av fiskgjuse belades och därutöver ett par som höll på med bobygge hela sommaren. Här är det förhoppningsvis dålig kontroll/eftersök som håller ned siffran. Det finns dock observationer i områden där fiskgjusen ibland häckar, så fler häckningar kanske ändå genomfördes. Pilgrimsfalkparet fick en unge på vingarna även i år.

Häckande hornuggla uppdagas så gott som alltid med hjälp av utflugna ungars mattiggarläten. Två kullar konstaterades – en i trakten av Åfärd och en vid Gärdsjön. Ändå något, men inte som förr. Som vanligt finns inga häckningsbevis hos vare sig sparvuggla eller pärluggla och inte lyckades det i år heller för våra berguvar.

Den svårfunna järpen påträffades (utöver ovan nämnda) i de sydöstra skogarna även under häckningstid och en kull med fyra ungar påträffades under sommaren. Ett känt kärnområde är skogarna öster Humla-Trädet, där en fågel sågs i mars och en kull påträffades i juni.

Den mindre strandpiparen klamrar sig kvar på en igenväxande tomt på Rönnåsens industriområde och i år konstaterades åtminstone en liten unge. Troligen ingen häckning på Övreskog, men de flyger mellan lokalerna och åtminstone tre vuxna fåglar har setts samtidigt i området. Kanske kommer det att yppa sig fler lämpliga häckplatser på Rönnåsen framöver, då området ständigt växer. (För)störd mark är något som denna strandpipare gillar.

Rönnåsen tilldrog sig mycket intresse bland fågelskådare detta år. Den 30 maj sjöng en trädlärka intensivt kring motorvägsrondellerna och gjorde så fram till 22 juni och det visade sig efterhand att det var två sjungande hanar och en hona. Ingen häckning kunde dock konstateras och ingen vet om de försvann eller bara tystnade. Trädlärka under häckningstid hos oss är mycket ovanligt, så det är smått unikt att sjungande fåglar även påträffades i Torhult och Rånnaväg i juni.

Svarthakedoppingarna har det inte så lätt med att lyckas med häckningarna. Trots att tre par sågs i Flatasjön och åtminstone ett av paren byggde bo blev det ingen lyckad häckning, vad vi vet. Sak samma i Gällstad reningsdammar, där ett par byggde bo, men inget resultat. Och i Lundby damm sågs ett par endast en dag. Utöver dessa par på kända häckningslokaler finns några ströfynd under vår- och höstflyttning.

Vill man se svart rödstjärt så ska man inte lufsa runt i skogen, i en vacker hagmark eller blomsteräng. Industriområden är favoritlokaler och hos oss häckade åtminstone ett par (två hanar sjöng) på Vist industriområde och ett par häckade antagligen vid Liareds sågverk. Sjungande hanar hördes även på Karlsnäs industriområde, Rönnåsens industriområde och vid Lundby Maskin i Trädet. Lite udda var två ”honfärgade”, kanske ungfåglar, som höll till vid gödseldammarna på Bredgårdsgärde under fem höstveckor.

Backsvalan, som berättades om i förra årsrapporten, läs där, var 2020 (gäller även 2021) föremål för en landsomfattande inventering. Lokalerna från 2019 besöktes och några förändringar till det bättre kunde ej märkas. Bedömningen är att ca 80 par häckade (70 par 2019), men att knappast mer än 60 par kan ha lyckats med häckningen. En koloni blev antagligen prederad av grävling. Se mer om resultaten de båda åren i Gästboken på ufg-sidan ufg.se

Det finns fler sorgebarn bland våra häckfåglar i kommunen. Var finns storspovarna? Ätrans dalgångar verkar numera vara tomma och de välkända drillarna hörs endast under flyttningen. På Komosse framhärdar några par, men hur är det för övrigt? Rapporter välkomnas!

Om turkduvan intet nytt, nästan…. De håller sig kvar i Ätradalen och det är i Dalum och Blidsbergs samhällen som de oftast ses under större delen av året, men i år även sedd i Trädet (26.12). Någon häckning uppdagades aldrig, men 4 ex i Blidsberg 25.8 väcker misstankar. Utöver dessa turkduvor kan berättas om en vid en fågelmatning i Marbäck 3:e november.

Också i år inventerades ett tiotal mindre våtmarker som ett led i ”Övervakning av fåglarnas populationsutveckling” – en del i en långsiktig övervakning av våtmarksarter i Sverige, på uppdrag av Naturvårdsverket, under ledning av Lunds Universitet.

 

Högsommar-höst

Nu är vi framme vid halvårsskiftet och fågelskådarna tar semester, eller? Inte riktigt så och säkert bidrog coronapandemin till att fler skådade på hemmaplan. Juli är ju också den månad då många fåglar redan börjar (eller redan har börjat) resan söderut igen. Vadare och måsfåglar är bland de första att lämna oss. En av de första vadararterna, tillsammans med storspovens honor, är honor av svartsnäppa. Dessvärre är svartsnäppan ovanlig hos oss och årets enda rastade vid Tolken 3.7 (3 ex) och 4.7 (1 ex).

Som vanligt gjordes försök att få kontakt med de tidiga arktiska långflyttarna i juli-augusti, men det blev inga stora antal. Fågeltornet i Ruggeboviken är då en bra plats att stå i. Tjugo myrspovar sågs i slutet av juli, 21 kustsnäppor i augusti (och då hade de gamla sträckarna ersatts av årsungar), 25 kustpipare samt ett par ströfynd senare under hösten, en spovsnäppa i en kärrsnäppeflock, en rastande mosnäppa (också den i Ruggeboviken) samt en småsnäppa 9.9 på Långegrund.

En rar gäst i det här området var den småtärna som uppehöll sig i Ruggeboviken 2. augusti. Under de senaste tjugo åren finns bara två observationer tidigare, 1 ex 2006 och 3 ex 2009, också dessa i Ruggeboviken.

Även 2020 blev ett lågvattensår i Åsundensjöarna, vilket medförde att det var möjligt att ta sig ut till Långegrund, dock inte förrän i slutet av augusti. Som lägst blev det 163,09 m.ö.h. 22 oktober och det är lite väl sent på vadarsäsongen. Sen var det någon som satte i pluggen och vattnet steg ganska fort och var vid årets slut 164.12, dvs det blev över en meter högre vattenstånd på drygt två månader.

En vadare som drar nytta av stränderna som blottas vid lågvatten är dvärgbeckasinen, men man ser den inte utan vidare. Stövlar på och leriga stränder kan ge resultat. Nio fåglar blev det totalt, varav en för ovanlighetens skull visade sig helt öppet på en strandremsa vid Prången.

Särskilt den västra delen av Yttre Åsunden kan överblickas bra från Långegrund och här får man god koll på de sjöfåglar som rastar och födosöker i sjön och de brukar vara flest under lågvattenår. Här kunde då ses upp till 600 bläsänder, 40 vigg, 100 storskrakar, 26 salskrakar, 250 storskarvar och 220 sothönor av de talrikare arterna. Årets enda bergand sågs utanför Haganäs badplats den 17 augusti. Bra lokal också att stå på då tranorna sträcker, som den 17 september, då 2200 räknades.

Andra bra sträckdagar för tranor var 12-13 oktober då flera tusen sågs från olika platser längs Ätradalen och goda summor även i Hössna, Rånnaväg och Varnum. Årets sista, och mycket sena, trana lämnade Marbäcksviken 17 november.

Bra sträck för tranor ger ofta bra sträck för rovfåglar såsom ormvråk. Närmare hundra räknades den 13 oktober och samma summa den 2 oktober (men då bara ett mindre antal tranor).

De återstående årsarterna detta år börjar nu sina. Nämnas ska bändelkorsnäbb som sågs i norra delen av Ätradalen i augusti, oktober och november, tre observationer som blev årets enda.

Andra höstarter att nämna är en ensam prutgås rastande i Ruggeboviken 24 september, årets enda. En hökuggla sågs vid Trehörningen, Komosse 17-18 oktober och sannolikt samma fågel längs leden norrut sex dagar senare. Årets enda hökuggla. En rapphöna hördes i Åfärd 10 november och en extremt sen törnsångare sågs i Marbäck den 12 november. Extremt sena var även de två obestämda tornseglare som sågs i Bystadsjön 30 oktober. Vid denna tid är det ofta blek tornseglare som dyker upp i landet, men tyvärr gick det ej att artbestämma dessa två.

Årets sista art (nr 202), en ung tretåig mås, sågs i Yttre Åsunden 26 november. Blott två observationer tidigare under 2000-talet: Åsunden 10 december 2011 och Mogden 18 mars 2007.

Att det blev en mild och vädermässigt dyster höst har väl inte undgått någon och det satte spår i fågelkalendern. Från slutet av augusti fram till årsskiftet kunde upp till sex ägretthägrar ses i området Ruggeboviken-Fästeredssund-Yttre Åsunden. Aldrig tidigare har de setts så sent på året. Just Fästeredssund blev en magnet för skådare, då ägretthäger enkelt kunde ses nära broarna. Här fanns fler fåglar som drog skådarögon. Kungsfiskaren drog nytta av den milda senhösten och uppehöll sig under några veckor där. Det var ett bra år för kungsfiskare i övrigt också med många observationer fr a längs Viskan och Ätran. En rörhöna fanns i Gällstad reningsdammar och stannade året ut.

Vattenrallen blev också en ”Fästeredssundsart” med upp till tre fåglar som kunde höras locka från broarna och de visade sig vara kvar året ut (inga tidigare decemberfynd av arten i kommunen). Det var för övrigt ett bra år för arten med flera spelande under våren, och hörda även under hösten, i Varnumssjöarna, Viskan och Gärdsjön. Vidare några höstobsar vid Sämsjön, Prången och Brunnsnäs, varav ett par fåglar visade sig öppet, vilket inte är så vanligt.

Tänk vad en stubbåker kan vara bra för fåglarna, särskilt om en del lämnas oskördad. En sådan fanns på Hössna mader och den drog till sig många småfåglar under senhösten. Upp till 40 bofinkar sågs i december (när de inte borde vara här), 80 bergfinkar och även smågnagare trivdes här som lockade bl a en tornfalk att stanna och likaså en fjällvråk. Långt tidigare, i augusti, sågs ca 200 hämplingar här (sannolikt det största antal som har setts i kommunen). Fram för fler oplöjda stubbåkrar med kvarlämnad gröda!

Gulsparven drar också nytta av stubbåkrar där det fortfarande finnas något spill att äta, men det är numera sällan det ses några större flockar av denna ”NT”-art (rödlistekaregori ”Nära hotad”). På Hössna mader sågs dock 150 ex 27.12 och 250 ex på åkrar söder Flatasjön 11.12.

Den ena hösten är inte den andra lik, åtminstone inte om man jämför med hösten innan, 2019. Då var tillgången på rönnbär och oxelbär enorm och det blev en födoresurs för en stor mängd sidensvansar, trastar och även för de tallbitar som gästade oss. I år lyste de röda bären med sin frånvaro, de svarta likaså, och de bärätande fåglarna var få. Bara ett viloår får vi tro.

Den milda hösten gjorde att många fåglar stannade kvar längre än vanligt, som vid t ex Fästerdssund, men då åkermarkerna låg snöfria, och bara tillfälligt frusna, stannade även gäss och sångsvanar kvar och betade av de späda skotten året ut. Som mest 600 på gärdena i Marbäck och många också i Varnum och på Knätte mader.

Slutligen, återigen, landar vi i reningsverksdammarna i staden, där en forsärla dök upp den 23 november och en sädesärla 12 december. Båda stannade året ut.

Därmed avslut för denna genomgång av årets fågelhändelser. Alla, och resten, finns alltid tillgängliga på Artportalen för den som är intresserad av att fördjupa sig ytterligare.

Denna fågelrapport finns även att läsa på Naturskyddsföreningens hemsida (ulricehamn.naturskyddsforeningen.se), även länkad från ufg.se , där även äldre rapporter, fr.o.m. 2007, finns att läsa.

Via Fågelgruppens hemsida ufg.se är det lätt att nå den senaste veckans rapporter på Ap. Inlagda bilder likaså. På sidan finns diverse länkar, bl a till Artportalen, UNF, Gästboken och en Facebook-sida.

Det finns även en ”Band”-grupp, som man når via en app på telefonen (hämtas gratis där man hämtar appar). Via denna app får man färska fågelnyheter och kan själv rapportera om man ser något som övriga kan vara intresserade av. F.n. är ca 120 fågelintresserade anslutna.

Viktigast av allt är dock att rapportera sina observationer på Artportalen (Artportalen.se)! Då kommer de till nytta även i framtiden.

Fortsätt att skåda och vistas i naturen! Tyvärr lever vi i skrivande stund ännu mitt i den rådande coronapandemin, men ute i naturen, och på strutslängds avstånd från varandra, torde det vara riskfritt att även skåda tillsammans. ”Håll i” (kikaren) ”och håll ut”, som Kungen sa….  Snart är våren här och den kan inget virus stoppa! Häng på!

Fågelgruppen, februari 2021 gm

Jan Andersson

0705 55 149 39

januhamn@telia.com