Dags igen att summera det gångna årets fågelhändelser i kommunen. Källan att ösa ur är som alltid numera Artportalen (Ap). Denna nu 20-åriga kunskapsbank växer och förfinas. Numera går det även bra att rapportera via mobilen, direkt från fältet. I den förra årsrapporten förutspådde jag att antalet fågelrapporter i Ap skulle nå 50 miljoner (och totalt 70 miljoner, alla organismgrupper inkluderade). Jag var alltför försiktig. Det blev närmare 52 resp 73 miljoner när året var slut!

Hos oss ligger antalet rapporter/år på en märkligt jämn nivå. Drygt 15.000 har det varit i flera år nu. Och 2019 blev inget undantag. De blev 15. 482, eller två(!) fler än året innan. Nästan märkligt. 174 observatörer (som vanligt en stor andel tillfälliga besökare) är något fler än fjolårets 160 (fast det står felaktigt 120 i föregående rapport). Och totalt 194 fågelarter noterades, precis som förra året. Nästan lite märkligt det också.

Trots likheter finns det många olikheter mellan åren. Fortfarande kan vi vara förvissade om att sånglärkan, tofsvipan, staren, tranan…. kommer att finnas med i protokollet varje år – och så blev det förstås även 2019. Men det blev också många överraskningar, t ex ännu en ny art för kommunen, men även besvikelser för den delen. Mer om detta i följande genomgång, huvudsakligen följande årstiderna.

Vinter-vår

Det var några år sedan vintrarna var som i min barndom (dvs kalla med is och snö). Nu har man nästan vant sig vid mildväder överlag med tillfälliga köldknäppar och isläggning på grundare sjöar och vikar. Januari 2019 blev inget undantag.

Åsunden torde vara den sista sjö där isen lägger sig. Ett försök gjordes den 12 januari, bara ett par större råkar mittsjöss, men redan ett par dagar senare var isen bortblåst. Nytt försök några dagar senare. Helt istäcke blev det även i år, men råkar öppnade sig i februari och den 24:e har jag antecknat att nästan all is åter var borta. Lite mothugg blev det åter, men inte mer än så.

Sporadiskt snötäcke från någon vecka in i januari, men i slutet av månaden antecknade jag 15 cm hemomkring och det dubbla någon vecka senare….men redan den 9:e februari var nästan all snö borta på t ex gärdena i Marbäck! Nya tag blev det och tidvis en del snö, men inte mer än att gässen på åkrarna kunde försörja sig.

Med detta sagt är det inte svårt att förstå att gäss (fr a kanadagås), svanar och andra sjöfåglar i allt större utsträckning dröjer sig kvar från föregående höst. Gott om gäss kunde ses, förutom i Marbäck, också i Varnum, Hökerum, Böne mader, Trädet och i Yttre Åsunden, där även 300 sångsvanar räknades. Många sångsvanar sågs även i Varnumstrakten och söder Dalum.

Den milda inledningen på året gjorde att en del senhöstfåglar från 2018 stannade kvar inpå det nya året. En forsärla fanns även denna vinter vid stadens reningsverk och sågs under första tre veckorna. Några starar kvar några dagar kring Bredgården i Marbäck. En vacker stjärtandhane, kvar från hösten, sällskapade ännu gräsänderna nere vid stadens stränder, åtminstone fram till 18 januari. En ensam ung bläsgås, några salskrakar och flera snatteränder var kvar några januaridagar i Yttre Åsunden och Fästeredssund.

Vi trodde väl ett tag att skäggdoppingen för första gången skulle dröja sig kvar över hela vintern, men den fick maka på sig efter 20 januari. Återkom sedan till öppna vatten 5 mars, då det var ganska riskfritt att göra återresan, trots att Åsunden inte var helt öppen förrän 24 mars.

Turkduvorna i Dalum blev den sista och 73:e januariarten – fortfarande kvar alltså på den ”säkraste” lokalen och sågs sedan under större delen av året. Tillfälligt sågs även ett turkduvepar i Trädet i slutet av maj.

Vid Basta kvarn (och söder därom) i Blidsberg fanns i mitten av månaden en övervintrande rörhöna, en kungsfiskare och ett par strömstarar att beskåda. Rörhönan spatserade upp i en närliggande villaträdgård och lät sig smaka av småfåglarnas matbord.

Andra sevärdheter i januari var kungsörn (sedan ett 10-tal obsar under resten av året), pilgrimsfalk och havsörn (numera året-runt-fågel hos oss). Tjäder och sparvuggla (7 rapporter under året) observerades också.

Kring sista helgen i månaden räknades matgästerna på fågelborden igen, runtom i landet – Vinterfåglar Inpå Knuten – där vår kommun bidrog med resultat från 62 matningar. Sammanlagt räknades 3.908 fågelindivider, där gulsparven lite överraskande toppar listan med 609 individer. Den ”evige vinnaren” i landet som helhet blev återigen talgoxen. En snösiska (numera degraderad till en ras av gråsiska) blev den ovanligaste fågeln hos oss. En brunsiska (också den en ras av gråsiska) sågs vid ett par tillfällen vid en matning i Blidsberg, dock inte under fågelbordsräkningen. Stenknäck sågs också under fågelbordsräkningen, men det största antalet, 40 ex, sågs vid en matning i staden i början av februari.

Milda vintrar och tidiga vårar hör till de nya tiderna. Om man med vår menar tiden då de första vårfåglarna kommer, så är det februari som gäller, inte mars som ”förr”. Förvisso snö i början av månaden och den 5:e har jag antecknat ”Kraftigt snöoväder det senaste dygnet…25-30 cm snötäcke”, men bara några dagar senare hade det mesta töat bort.

Sålunda sågs den första ljungpiparen, råkan och ”vårstaren” redan den 10:e, sånglärkan två dagar senare, tofsvipan den 16:e och den första tranan den 28:e (= art nr 86 för året).

Den röda gladan, numera en vanlig syn över åkermarkerna, kom redan den 13:e februari och var förstås en övervintrare från södra Sverige (de flesta lämnar annars landet under hösten). Inte mindre än 315 rapporter lämnades på Ap under året fram till 8 december, vilket är rekord, men ändå ingen säkerställd häckning. Flera par häckar ganska säkert. Nämnas kan också att gladorna gärna lockas till pågående vallskörd. De är fenomenala på att ”nosa upp” skördeplatser. Vid Krutbrännaregården i Dalum räknades inte mindre än 18 glador samtidigt den 18 augusti (rekordsiffra för kommunen)!

Ovanligare februariarter blev spetsbergsgås, bläsgås, snösparv (som mest en flock om 17 ex i Marbäck) och den allt ovanligare fjällvråken (11 ex under året, varav tre under våren). Spetsbergsgåsen överraskade med 22 ex rastande i Varnum den 27:e för att sedan dagen därpå återfinnas vid Vädersholm, Mogden och därutöver några ströfynd i Marbäck och Knätte-Böne. Inga höstfynd. Även bläsgåsen överraskade rejält med höga siffror från mitten av månaden och fem veckor framåt. Flest var de i Marbäck där som mest 62 ex rastade, Vädersholm (25 ex) samt Böne mader (8 ex). Därutöver några ströfynd, men inga under hösten. En s k tundrasädgås, en nordlig ras av sädgåsen, sågs också i Marbäck i mitten av månaden.

 

Mars inleds med en spelande pärluggla i Strängsered, strax följd av ytterligare en på samma plats, och därutöver spelande i Fänneslunda, Hulu och Boared, Gullered – inalles fem pärlugglor vilket är fler än på flera år.

Hössna mader är alltid ett säkert kort för vårfåglar. och den 2:e noterades där 50 starar, 15 tofsvipor, 41 ljungpipare och 100 sånglärkor.

Nu rullar våren på med nyanländare som ängspiplärka, sävsparv, enkelbeckasin, morkulla och järnsparv (trots flera bakslag med snöbyar och frostnätter) och redan den 18:e siktas den första sädesärlan på ett översvämmat Böne mader. Fenologirekord  i kommunen för denna art!  Därefter kom ytterligare ett 15-tal arter såsom storspov den 23:e med svarthakedopping som sista marsart på plats nr 115.

Bland de ovanligare arterna kan nämnas mindre sångsvan i Åfärd (årets enda obs, 2 ex), vinterhämpling, trädlärka (två obsar) samt en jorduggla i Rånnaväg den 22:e. Jordugglan ses långt ifrån varje år i kommunen.

 

April är väl månaden då våren inte har någon återvändo, men redan den första dagen antecknade jag minus 5 under natten och plus 8 på dagen. Tempen dubblades dock dagtid några dagar senare. Nya vårarter kom raskt. Fiskgjusen var den första och en tidig stenskvätta sågs den 3:e (tangerat fenologirekord). Första ladusvalan siktades den 13 april, lövsångaren den 20:e och två dagar senare kom trädpiplärka, svarthätta och svartvit flugsnappare för att nämna några vanliga arter. Innan månaden var slut var även hussvala, rödstjärt, buskskvätta och sävsångare på hemmaplan. Lärkfalken blev den sista aprilarten och antalet årsarter hade stigit till 153 st.

April bjöd också på en hel rad av spännande arter. Årets enda hornuggla hördes spela i Marbäck den 5:e. Trots en del nattlyssning under försommaren på goda lokaler kunde inga mattiggande ungar lokaliseras.

Brun glada är liksom den röda artfränden på frammarsch och detta år gjordes många observationer, främst i kommunens västra del. 22 rapporter finns på Ap, mestadels av 1 ex, men vid något tillfälle två.  Det antas dock att många av observationerna handlar om en och samma fågel. Flest observationer gjordes i Varnumstrakten, men även i Härna, Hökerum, Villastaden och i Grönahög. Kanske en framtida häckfågel här (finns som närmast i Skaraborg). Ses ofta tillsammans med röda glador.

En svarthalsad dopping sågs den 10:e vid Sturebadet och den är långt ifrån årlig hos oss, trots att den häckar så nära som i Hornborgasjön.

Ägretthägern är verkligen en uppstickare och häckar numera på Gotland och i Kalmartrakten. Inte mindre än 183 ex sträckte under hösten ut vid Falsterbo och dessutom har en del börjat övervintra i landet. Ansamlingar rapporteras från många lokaler i södra Sverige och det spiller även över på vår kommun. Årets första sågs i Marbäck, där 2 ex sträckte norrut den 17:e. Sedan dröjde det till slutet av juli då den första sågs vid Långegrund och i Yttre Åsunden-Ruggeboviken uppehöll sig sedan som mest 9 vita hägrar fram till 17 september. I Ätran i Dalum stod plötsligt 8 ex den 18 aug och det var antagligen dessa som sedan landade i Yttre Åsunden. I aug-sept gjordes även ströfynd i Humla, Mogden och Varnum. Bästa året hittills för ägretthägern!

Föregående år sågs kommunens första brandkronade kungsfågel, i Hökerum. I år gjordes fynd nr två, denna gång i Varnum den 28:e.

Andra inte så vanliga (april)arter var årta (2 par i Örsjö, Nitta den 7:e och ett par i Gärdsjön en vecka senare – årets enda årtor), svärta (totalt 10 fåglar vår+höst), vattenrall (2 spelande i Gärdsjön och en i Varnum och sedan ett par höstobsar i Marbäcksviken och vid Fästeredssund), dvärgbeckasin (ovanlig under våren, då 1 ex sågs i Marbäcksviken den 18:e och sedan under senhösten i Prången, Marbäcksviken, Ruggeboviken och Långegrund), blå kärrhök (en allt ovanligare art med blott en aprilobs och sedan 3 under hösten), skedand (detta år sparsam med 6-7 ex i Marbäck och 1 par i Varnum – alla tiden 18-20:e), ringtrast (färre än vanligt – 6 ex under månaden), småspov (7ex fördelade under vår- och höststräcket) och järpe (en riktig doldis som få har lyckan att se, men den observerades i alla fall i Humlatrakten, Hjortsbackaområdet samt Grönahög).

 

Maj månad är ju en ljuvlig månad med mycket fågelsång från många arter, om vädret är med. Under den första veckan har jag noterat nattfrost och snöbyar och med rumstemperatur först i mitten av månaden, toppat med 27 gr den 22:e, men sedan betydligt svalare igen. Normalt svenskt, knappt ljuvligt, väder m.a.o.

Ännu är det många vårfåglar att vänta. Den sista av de vanligare arterna blev faktiskt törnskata den 20:e (härm– och kärrsångare brukar oftast vara sist in), men innan dess kom, i nämnd ordning, backsvala, gulärla, rörsångare, grönsångare, törnsångare, gök, tornseglare, trädgårdssångare, härmsångare, grå flugsnappare, kärrsångare (den 14:e – fenologirekord med 1 dag) och bivråk.

Under ett par veckor i maj ska de vitkindade gässen flyga från vinterkvarteren i nordvästeuropa till häckningsplatserna vid norra ishavets kuster (främst Novaja Zemlja). Detta år räknades en måttlig summa på ca 2.000 gäss. Ströfynd utanför denna period (mars-april) tillhör förmodligen de gäss som numera häckar i Sverige. Endast ett höstfynd i år – en ensam fågel i Marbäck 25 oktober.

Maj är också en bra tid för mindre vanliga arter. Svart rödstjärt (som brukar vara lite tidigare) sågs först den 4:e, på Vist industriområde (som väntat), där som mest tre ex uppehöll sig fram till mitten av juni. Ingen häckning kunde konstateras trots många eftersök.

Årets första sjöorrar sågs den 4:e och totalt blev det 12 ex under våren och sedan två under hösten.

Svarttärnan är knappt årsviss, men två sågs i alla fall i Åsunden mellan Marbäck och Sandslätt den 10:e.

Dvärgmåsen är lite säkrare och tillsammans med svarttärnorna ovan sågs 12 ex och därutöver 1 ex i Vinsarpssjön två dagar senare.

I samma grupp som de två föregående arterna kan silvertärnan tilläggas, med 3 ex tillsammans med svarttärnorna och dvärgmåsarna ovan och därutöver 3 ex i Tolken 12 augusti. Silvertärnan är dock ofta svår att skilja från fisktärnan, så en del kan ha blivit förbisedda.

Mosnäppan tillhör de ovanligare vadararterna – tre sågs i Marbäck den 10:e (en bra dag – se föregående arter) och sedan under höstflyttningen två i Trehörningen och en i Tolken.

Den 18 maj smällde det till med en ny art för kommunen – en vassångare sjöng i Gärdsjön! Dessutom sjöng en vassångare på samma lokal två månader senare, den 19-25 juli. Ingen vet om det var samma fågel eller två olika. Åtskilliga besök i mellanperioden gav i alla fall inget napp.

Dagen efter den första vassångaren spelade en småfläckig sumphöna på samma plats i Gärdsjön. I genomsnitt har en småfläckig sumphöna hörs vartannat år under de senaste 20 åren i kommunen.

Rosenfinken har minskat i antal under en lång rad av år, både här och i landet som helhet. Den är nätt och jämnt årlig i kommunen, faktiskt ingen obs 2018, och i år blev det två. En sjöng vid Gärdsjön 20 maj och en annan vid Tvärreds kyrka 7 juni.

Under några år fanns det häckande gråhakedopping i Viesjön, men de har nu uteblivit. Istället sågs ett gråhakepar i Lundby damm, Trädet den 26:e och åtminstone en fågel var kvar ännu den 17 juli. Till att börja med misstänktes häckning, men så blev det nog inte.

 

Sommar-häckningstid

Mina anteckningar antyder måttlig värme de första två juniveckorna och därefter varmare dagar med en bra bit över 20 gr dagtid. En del hyggliga kvällar/nätter för nattfågellyssning blev det också.

Även i år fanns det nattskärra på Lundby hyggen, Trädet och hördes 7-15 juni. Förhoppningsvis var de kvar längre tid än så, men antagligen avlyssnades inte området därefter. Visserligen växer hyggena i storlek, men samtidigt växer nyplanterad gran snabbt upp, så det är väl en tidsfråga hur länge nattskärran finner lämplig biotop här.

Vakteln hade ett ganska bra år med fem spelande fåglar från 26 juni- 8 augusti (Trädet två platser, Gärdsjön, Varnum samt Intorp, Gällstad. Kornknarren uteblev dock helt.

Den 3 juli upptäcktes en sjungande flodsångare i Mastunga nära Tolken. Den var kvar till den 18 juli. Från att längre tillbaka ha varit betydligt ovanligare än gräshoppsångare, så är väl de båda jämnbördiga numera. Båda hörs de flesta år, men det här året uteblev gräshoppsångaren helt.

Om vi tittar på några av våra häckande arter så kan även i år konstateras att ett mindre strandpiparpar lyckades få fram åtminstone en unge på Rönnåsens industriområde. Osäkert dock om den klarade sig till flygg ålder. Den kan faktiskt ha blivit kråkmat. Strandpipare sågs även på den närliggande ”tippen”, dit de regelbundet pendlar, men någon häckning tycks ej ha skett.

Däremot verkar det som ett par av brun kärrhök återigen häckade i en av de vassrika dammarna. Den sågs i alla fall komma med bomaterial. Ett par sågs även i lämplig häckbiotop i de norra vassarna i Mogden i maj. F.ö. en hel del rapporter i kommunen under sommaren, men inga som påvisar häckning.

Svarthakedopping sågs i år under häckningstid i fyra småvatten. I Lundby damm sågs som mest tre par, men någon häckning blev det inte. Flatasjön lyckades bättre, där som mest 7 ex sågs och ett par fick ut 4 ungar. I Gällstads reningsdammar fanns det ett par och en stor unge sågs till slut. Och så en damm söder Böne, där ett par kortvarigt sågs spela och börja bygga bo, men de blev bortkörda av dammens rörhönor.

Rörhönan då, jo ett par fanns i dammen söder Böne och ett annat fick ut tre ungar i Hovs våtmark norr Älmestad. Fler än så har inte rapporterats detta år, men rörhöna sågs på några lokaler där häckning kan tänkas.

Strömstaren har aldrig varit någon talrik häckfågel i kommunen. Vanligtvis får man nöja sig med att se den vintertid i någon av våra åar och bäckar. En känd häckning dock från Gällstadtrakten. Och en strömstare sågs i juni i Ätran i Blidsberg, vilket antyder ytterligare en häckning kan ha ägt rum. Det finns fler potentiella lokaler, men kontroller av dessa har nog inte gjorts.

Berguven i Vist har varit ett sorgebarn de senaste åren. En hane har hoat i båda ändar av året och en hona vid ett enda tillfälle, så ännu finns det åtminstone lite hopp om häckning. F.ö. har berguv hörts på annat håll, men ingen säker etablering.

Silltruten står kanske på tröskeln till att bli häckart i kommunen. Allt fler observationer görs under vår och sommar, detta år ett 30-tal rapporter på Ap. Mest intressant är nog Tolken som ligger bra till och där häckning har misstänkts tidigare.

Skrattmåsen har ju i flera år haft en bra häckningslokal vid Sjögården i Tolken. Inledningsvis fanns ett 40-tal fåglar i kolonin, men den övergavs av okänd anledning. Den enda kända lokal för häckning blev Hovs våtmark norr Älmestad, där det fanns ca 40 häckande par.

Småskrake ses lite då och då under flyttningstider, främst under våren, men sällan under häckningstid. Därför var det minst sagt överraskande att en hona med 8 små ungar påträffades i Trehörningen. Vi får gå tillbaka till 1993 för att hitta den första och enda tidigare kända häckningen i kommunen. Det ska bli spännande att se om det blir repris kommande sommar i Trehörningen.

Finns det rapphönor i kommunen? Nja, jo fast sannolikt bara sådana som har fötts upp i fångenskap och sedan satts ut. Detta år sågs rapphöna i Varnum (5 ex 5:e feb) som antas komma från utsläpp i Fänneslunda samt några fåglar i Nöre som vi vet kommer från ett utsättningsprojekt som pågått under några år. Såvitt känt har dock inte någon reproduktion i det vilda kunnat konstateras ännu.

Sedan några år finns åtminstone två havsörnsrevir inom kommunens gränser. Det här året lyckades endast ett av paren med att få fram ungar. Med tanke på alla rapporter av havsörn, under hela året numera, så skulle det kunna finnas ännu okända häckningsplatser. Det är stora fåglar, men bona är ändå svåra att lokalisera.

Backsvalan, slutligen, är 2020 föremål för en riksinventering i hela landet. Under det gångna året gjordes en förstudie då alla kända lokaler sedan 2003, nästan uteslutande belägna i den nordöstra fjärdedelen av kommunen, besöktes. Totalt kollades ett 20-tal lokaler, de flesta i m.el.m. aktiva grustag, men några även i matjordshögar. Några nya hittades och några gamla var försvunna. Totalt räknades ett 100-tal svalor i anknytning till bohål. Visserligen fler än på många år (vilket beror på bristande eftersök) men milslångt från de antal som fanns vid en inventering för 40 år sedan – 2.475 par fördelade på 31 kolonier!

I Gästboken på ufg.se finns en sammanställning av vad som var känt 2002-2018 och längre fram kommer där en uppdatering med resultatet 2019. Ser du något grustag eller en matjordshög med häckande backsvalor 2020 så hör gärna av dig, t ex via Gästboken eller kontaktuppgifterna nedan.

 

Höst

Sommaren är ju även höst för en del arter börjar återvända mot sina vinterkvarter, även om det sker stopp på olika platser för rast och tankning. Vadare från arktiska breddgrader går för det mesta obemärkta förbi på hög höjd och det är egentligen bara vid busväder man har goda chanser att se dessa snabbflygande långdistansare. Det blev bara ett fåtal observationer i år av dessa – kustpipare, myrspov, kustsnäppa och spovsnäppa, några sträckande, några rastande.

Om de ska ha någonstans att rasta så är det bra med lågvattensår som ger breda stränder. Det blev nästan lika låga nivåer i Åsundensjöarna som året innan. I månadsskiftet juli/augusti började vår bästa vadarlokal Långegrund i Yttre Åsunden att krypa upp ur vågorna. Vattnet sjönk sedan stadigt och vände vid 163,36 m.ö.h. 10 okt för att sedan stiga snabbt igen under senhösten. Ganska bra stränder alltså under förhösten och så också vid Ruggeboviken.

Även i Tolken var det proppen ur och det resulterade i vadarstrand vid Sjögården och dessutom vid ett stengrund utanför Sjöbredared som drog till sig mycket fågel. På stengrundet sågs mycket vitfågel. Förutom tidigare nämnda silvertärnor sågs som mest ett 90-tal fisktärnor rasta här i mitten av augusti. Även silltrut, kustsnäppa och kärrsnäppa sågs här förutom en hel del änder. Vid Sjögården sågs den ena av årets två svartsnäppor (den andra i stora dammen på ”soptippen”) och som mest 12 större strandpipare.

På Långegrund noterades både rastande och sträckande kustpipare, årets enda myrspov (sträckande), en spovsnäppa, två småsnäppor och två kustsnäppor. Vanligare var kärrsnäpporna (som mest ett 30-tal) och fr a större strandpipare, som mest 67 ex, vilket är kommunbästa. Även en flock om 22 strandskator är värd att nämnas. I slutet av augusti hade 188 arter påträffats i kommunen, men några fler skulle det bli.

Även om sjöarna snart fylldes på med vatten så var det ändå gott om fågel i fr a Yttre Åsunden, med Långegrund som spaningspunkt och ännu nåbar med stövlarna på. Inte alls så många änder, gäss och svanar som året innan dock. Flest var bläsänderna med som mest 270 ex, en sträckande flock om 26 stjärtänder sågs och av ovanligare slag var de tre bergänder som rastade några dagar i mitten av oktober.

Nu är det inte bara sjöfåglar och sträckande fåglar man ser på Långegrund. Den vackra snösparven söker gärna föda på stränderna och som mest sågs 9 ex.

Några dagar per höst brukar man ha tur med bra sträck av tranor och denna höst blev inget undantag. Flest sågs under den första oktoberveckan, då ca 14.000 inräknades flytta söderut, de flesta längs Ätradalen med omnejd. En del tranor valde att stanna kvar ovanligt sent denna höst,  så den 28 oktober räknades 1.565 ex sträcka över Långegrund (vackert väder efter en period med dåligt sträckväder).

Ingen har väl undgått att notera mängden rönnbär denna höst. Överallt dignade träden av de röda bären, inte minst inne i stadens centrum. Även oxel bar frukt i stor mängd. Detta gillar förstås en del fåglar, t ex sidensvansen som denna höst uppträdde i rekordartad stor mängd.  De första kom från nordligare trakter i slutet av oktober och blev som flest i mitten av december. Både i centrum (utmed Strandgatan och angränsande områden) och uppe vid Rönnåsens industriområde, där vägen är kantad av planterade rönnar, räknades omkring 600 fåglar samtidigt och maximum noterades den 17:e med ganska precis 1.000 fåglar (räknade från foto!).

Björktrastarna gjorde sidensvansarna sällskap och även de kulminerade med ca 1.000 ex i mitten av december. Åtgången på bär var stor! Enstaka dubbeltrastar och rödvingetrastar fanns med i trastflockarna året ut.

Allra roligast var den stora invasion av tallbit som berörde stora delar av södra och mellersta Sverige under hela hösten. De första dök upp hos oss 23 oktober i Varnum och sågs efterhand i Dalum, Humla, Yttre Åsunden, Rånnaväg (12 ex), Kinnared och fram till årsskiftet i Ulricehamn, där först i en ensam rönn vid cykelrondellen vid Lekstan och sedan ett 10-tal ätande oxelbär vid Ulrikaskolans parkering. Vid Ulrikaskolan var det många som fick se de vackra, orädda fåglarna. De var kvar i området året ut. Tallbiten blev den sista arten för året, nr 194.

I vår kommun finns det bara sex rapporter om sammanlagt 10 ex inrapporterade på Ap under 2000-talet, senast hösten 2012. Dock sågs några vid de senaste större invasionerna i landet 2000 och 1998. Hur många år dröjer det till nästa invasion?

Årets enda hökugglor sågs vid Öjelunda i Kärråkra 6 oktober och vid Örsered sydost Lundby i Trädet 2 november. En skådare hade en riktig bonnatur då en lappuggla flög över motorvägen väster om Tolken och satte sig på en stubbe på ett litet hygge 14 september. Lappugglan, en av de häftigare fåglar man kan se,  blir en allt vanligare syn i södra Sverige, men är alltjämt en raritet hos oss. F.ö. sågs inte så många rariteter under hösten, men 8 sträckande skäggmesar noterades i Varnum 22 oktober.

Vädermässigt var väl inte senhösten något man vill minnas. Gråväder präglade de flesta dagar och anteckningsboken antyder mycket dis, dimma och för det mesta plusgrader. Enstaka inslag av snö och emellanåt lite isbildning på småvatten, men vid årets slut var det barmark och öppna vatten. Nya försök för skäggdoppingarna att övervintra kanske? Inte så konstigt då att en forsärla även i år stannade kvar och sågs vid stadens reningsverk i slutet av december.

Därmed punkt för genomgång av årets fågelhändelser. Alla, och resten, finns förstås tillgängliga på Artportalen för den som är intresserad av att fördjupa sig ytterligare.

Via Fågelgruppens hemsida ufg.se är det lätt att nå den senaste veckans rapporter på Ap. På sidan finns diverse länkar, bl a till Gästboken och en Facebook-sida. Sedan snart ett par år finns även en ”Band”-grupp, som man når via en app på telefonen (hämtas gratis där man hämtar appar). Via denna app får man färska fågelnyheter och kan själv rapportera om man ser något som övriga kan vara intresserade av.

Viktigast av allt är dock att rapportera sina observationer på Artportalen (artportalen.se)!

Det är redan full fart på det nya fågelåret 2020. Var med du också!

Fågelgruppen, februari 2020 gm

Jan Andersson

0705 55 149 39

januhamn@telia.com