Dags för årets spaning, bakåt. Vad fick vi vara med om 2015 som var värt att dokumentera och nu berätta om? Om jag ser till privata anteckningar om fåglar och allt det som rapporterats in på Svalan, numera Artportalen, så är det mycket och det blir mer och mer för varje år.
Svalan, rapportsystemet, med ladusvalan som logga, blev 15 år eller nästan precis lika gammal som den äldsta ladusvala man känner till: 15 år och 11 månader! Är Svalan död, undrar kanske någon? Egentligen inte, för i april 2015 införlivades Svalan (inkluderande alla gamla rapporter) i rapportsystemet Artportalen – en gemensam, ny plattform för rapportering av inte bara fåglar utan även småkryp, svampar, kärlväxter, däggdjur, grod- och kräldjur mm. Länge leve Artportalen, får vi hoppas. Och lever gör den. När dessa rader skrivs i januari 2016 har den femtiomiljonte rapporten (det blev en korp) spontant rapporterats in till denna öppna databas, tillgänglig för envar. Tilläggas kan att fåglarna står för ¾ delar av rapporterna.
För vårt vidkommande blev det 16.000 fågelrapporter (årsrekord!) från 147 olika rapportörer, flertalet dock tillfälliga besökare i kommunen. Antalet observerade arter blev 199, men ingen ny kommunart detta år. Vi tar några spadtag i årets skörd.
Men först lite annat…
SOF’s årliga riksinventeringar av utvalda fågelarter har upphört och ersattes 2015 av en våtmarksfågelinventering, kallad Sjöfågeltaxeringen. Små eller större våtmarksområden ska inventeras en gång årligen, ungefär vid samma tidpunkt (häckningstid) och på liknande sätt varje gång. En liten damm eller en stor sjö, det spelar mindre roll, då avsikten är att över tid skönja förändringar i fåglarnas antal. Ett stort antal över landet spridda lokaler ska tjäna som underlag och inventeringsformen är enkel och inte alls betungande. Passar även den med mindre fågelkunskaper i bagaget. För vårt vidkommande har 12 lokaler bokats upp av sju personer.
Andra aktiviteter under året har varit den numera cementerade fågelbordsräkningen (Vinterfåglar inpå Knuten), där ett för undertecknad okänt antal fågelbord har kollats på matgäster. Även denna ”inventering” är något som passar alla fågelintresserade.
Vårt uppdrag att kolla berguvarna i Vistberget fortsätter. Motorvägen är klar och därmed de ev störningar som själva byggandet genererade. Nu ska uvarna klara trafiken också! Det gångna året visade att uven fortfarande finns kvar, men vi kunde aldrig säkerställa om det var ett par i berget – endast hanen hördes hoa och några ungar hördes ej heller i år. Sannolikt ingen häckning alltså. Nu väntar vi med spänning på säsongen 2016!
Nu en titt i fågelarkivet 2015:
Vintern
Det blev en snöfri inledning av året med ett flertal plusgrader och de större sjöarna var åter isfria efter lite vinterkänning i slutet av föregående år. Vintern blev sedan inte särskilt snörik och någon is på hela Åsunden blev det aldrig. Väderläget sätter alltid sina spår i fågellivet och när det finns öppet vatten så finns det sjöfåglar – 130 storskrakar i januari i Yttre Åsunden är inte normalt och en ensam brunand vid Fästeredssund tillhör ovanligheterna.
Skäggdopping, gråhäger, morkulla, forsärla, rödhake, vinterhämpling och steglits sågs och de hade kanske inga större problem med att klara livhanken i år, även om de borde befinna sig längre söderut.
Våren
Den snöfattiga vintern med perioder av plusgrader medförde att vårfåglarna började strömma till i andra halvan av februari. Första tofsvipan sågs den 18:e, staren den 20:e, sånglärkan den 24:e, ljungpipare dagen därpå och tranan den 27:e februari, för att nämna några. Som vanligt, så snart barmarken infinner sig, kom även svanar och gäss. En bra rastplats i år var Knätte mader vid Mossabyggetdammen, där även flockar av sädgås och bläsgås rastade en tid.
Årets enda(!?) pärlugglor spelade i Grönahög resp Rullamossen och det var f.ö. skralt med spelande ugglor i övrigt också. Ingen spelande sparvuggla. Kanske beror det mest på otillräcklig skådaraktivitet. Kanske en gnagarfattig vår också.
Vårfåglarna fortsatte att komma och när skogssnäppan anlände den 31 mars var den art nr 114 får året (stannfåglar inkluderade). En månad senare var det dags för rödbena och törnsångare (tidigt!) och antalet årsarter var nu 150. Blickar vi ännu en månad framåt hittar vi rosenfinken (27 maj) på plats nr 171.
Däremellan döljer sig obsar av mindre sångsvan, trädlärka, vattenrall, svart rödstjärt, gravand, gråhakedopping, stenfalk, svärta, silltrut, kungsfiskare, spetsbergsgås, ringtrast, sjöorre, alfågel, turkduva, dvärgmås, vitkindad gås, kustlabb, vaktel, mindre flugsnappare och turturduva för att nämna lite ovanligare arter – i ”turordning”.
Många obsar är slumpens skördar, t ex den turkduva som sjöng vid macken i Dalum, där vi samlades för UNF-utflykten till Dalumsleden och Viesjön den 3 maj. Det visade sig vara ett par som sedan sågs ett bra tag framöver. Denna ovanliga duva sågs senare även i Nitta, Marbäck och Trädet. Kustlabben är också en ”turobs”. Den hade sökt sig till en flock rastande svärtor utanför Skottek. Andra obsar kan vara resultat av målmedvetet sökande, t ex den mindre flugsnappare som sjöng i ravinen vid Korpeboberg. Lämplig biotop, med flera tidigare obsar här, värt att leta! Turturduvan, tillfälligt obsad i Marbäcksviken, blev kommunens tredje. Den vitkindade gåsen blir allt talrikare och räknas inte längre som raritet – nästan 1.400 sträckande inräknades.
Häckningstid och sommar
Häckningstid är ju en utdragen period, ett halvår eller så, men de flesta häckar under senvår och försommar. Bland de ovanligare häckfåglarna detta år är kärrsångare som häckade med åtminstone 1 par i Marbäcksviken (andra, eller kanske den tredje, konstaterade häckningen, f.ö. på samma plats). Kungsfiskare fanns under häckningstid på två lokaler i kommunen, men de förmodade häckningarna kunde inte säkerställas. Även en föryngring av pilgrimsfalk konstaterades på en (hemlig) lokal. Kul! Under några år har det funnits nattskärra på ett hygge i norr. Kanske har häckning ägt rum, men troligen inte i år då den bara hördes spela några nätter.
En annan rar art är gråhakedopping som i år fanns med två bobyggande par i Viesjön. Inget av paren lyckades dock fullfölja häckningen. Svarthakedoppingarna i Flatasjön (som mest 3 par) resulterade i åtminstone en häckning med ungar, medan andra säsongen för doppingparet i Gällstad reningsdammar stannade vid bobygge (inga ungar). En tredje, exklusiv dopping art är den svarthalsade doppingen. Ett par höll till i Viesjön några dagar i mitten av juni, men någon häckning blev det inte.
En art som vi ser allt fler utav är den röda gladan. Många obsar i olika regioner under häckningstid och därtill flygga ungfåglar på eftersommaren, tyder på att det finns något eller några par, men f.n. är ingen boplats känd. En betydligt ovanligare gladart, nämligen den bruna gladan, sågs vid Bystadsjön 10 aug och ev en i Strängsered 25 juli.
Försommartid är nattsångarnas tid och det här blev ett bra år för kornknarr. Fem individer hördes. En vaktel spelade en natt i Härna, den enda gräshoppsångaren hördes tillfälligt vid Ätran i Blidsberg och de två flodsångarna sjöng, likaledes tillfälligt, i Varnum resp Marbäck. Två kullar mattiggande hornuggleungar hördes också vid nattliga exkursioner.
Sommarens sydsträck av arktiska och andra tidigt flyttande vadare märktes av i den andra julihalvan. Nämnas kan 40 kustpipare, 75 kustsnäppor, 4 spovsnäppor, 400 kärrsnäppor, 125 myrspovar, 10 småspovar, 20 rödbenor, de flesta vid Ruggeboviken-Yttre Åsunden. Två roskarlar sågs, i Ruggeboviken resp. Tolken.
En celeber gäst var kommunens andra ägretthäger som höll till vid Bystadsjön under eftersommaren. Den lockade hit en del utsocknes fågelskådare. T.o.m. UT var på plats och fick se den, vilken resulterade i ett reportage i tidningen.
Hösten
Denna tid är ju en utdragen historia i fåglarnas värld. Den börjar redan före midsommar och pågår till årets slut, om så behövs. Den här hösten sinade dessutom vattnet i våra sjöar och åar, vilket innebar att Långegrund i Yttre Åsunden åter blev ett stort grund och fågellokal. Det dröjde faktiskt bara två år från föregående lågvattenår. Vattenståndet (mätt vid Torpa) ”vände” nu vid 163.16 m.ö.h. (2013 som lägst 163.03). Sedan satte man i proppen igen och på drygt 1 ½ månad steg vattnet 145 centimeter!
Lågvattensperioden kom rätt sent på hösten, för sent för de flyttande vadarna. Det blev många trevliga fågelstunder där på grundet ändå. En säker plats för att se Yttre Åsundens häckande havsörnar.
Bland de lite ovanligare arterna här kan nämnas blå kärrhök, pilgrimsfalk, lärkfalk, prutgås och dvärgbeckasin.
Under hösten går många skådare på en lägre växel, trots att det egentligen finns dubbelt så många fåglar i rörelse då. Vissa dagar utmärker sig, särskilt om dåligt väder avlöses av vackert väder med lätt nordlig vind. Det blev några bra trandagar vid dessa tillfällen och totalt inräknades närmare 9.000. Bra rovfågeldagar brukar ofta sammanfalla med trandagarna, men några toppar noterades inte i år. Bivråken, som flyttar före tranorna, hade dock en bra dag den 2 september med 60 ex mot söder över Långegrund.
Bland ovanligare höstfåglar må nämnas blåhake (Haganäs och Marbäck), rödstrupig piplärka (Varnum), skärpiplärka (Marbäck), skäggmes (Prången och Gärdsjön), dubbelbeckasin (Marbäck), smådopping (Gärdsjön), bergand (Ruggeboviken) och jorduggla (Marbäck).
När så de flesta flyttfåglarna har lämnat oss får man glädjas åt fåglarna på fågelmatningen eller sädesärlan och forsärlan som utmanar ödet genom att stanna kvar vid stadens reningsverk (de lever ännu i senare delen av januari!).
Naturligtvis finns mycket mer att berätta, men denna genomgång får vara nog. Gå gärna vidare genom att besöka Artportalen (www.artportalen.se) eller se senaste obsar via fågelgruppens hemsida och mötesplats (www.ufg.se). Där hittar du även de senaste fågelfoton som laddats upp till vissa rapporter. Där finns även en gästbok. Använd den gärna!
Väl mött i fågelmarkerna!
Fågelgruppen, jan 2016, gm
Jan Andersson
0321-149 39, 070 55 149 39
januhamn@telia.com