Fågelgruppen 2016

 

I år börjar jag den årliga sammanställningen över fågelhändelser i kommunen där jag slutade förra året – vid stadens reningsverk. Således kan berättas att både sädesärlan och forsärlan, och därtill en ung rörhöna(!), alla stannade kvar i reningsdammarna över vintern och alla tycks ha klarat livhanken fram till den räddande våren. De har livnärt sig på de småkryp mm som i sin tur har livnärt sig på det som anländer till reningsdammarna från våra toastolar. Bra gjort av alla inblandade!

Sedan är det bara att börja nysta i alla de rapporter som har rapporterats in till Artportalen (AP), den nationella rapportbanken för bl a fåglar. För vår del blev det 15.000 rapporter lämnade av 136 olika rapportörer, siffror som är något lägre än året innan, men som ändå får godkänt. Även årets 195 fågelarter är lite färre än vanligt. Något nytillskott på ulricehamnslistan blev det inte i år och det blir förstås svårare för varje år att upptäcka nya arter.

 

Vintern-våren

”Dis, lätt regn under natten, några plusgrader” har jag noterat på årets första dag. De närmaste månaderna blev sedan rätt pendlande med snö och is som kom och gick med perioder av plusgrader. Åsunden, som brukar vara den sista av våra sjöar som helt fryser till, gjorde inte så i år heller. Små vakar fanns och isen bröts lätt upp vid blåsväder.

Utöver reningsverksfåglarna ovan kan berättas att två kungsfiskare sågs vid åmynningen i stan den 3 januari. Kungsfiskaren har repat sig lite de senaste åren tack vare milda vintrar, men far illa under tuffa vintrar. Andra kvardröjare var flera rödhakar och bofinkar kring fågelborden liksom ovanligt många bergfinkar (som mest 60 ex på min egen matning). Skäggdopping och den ovanligare salskraken dröjde kvar ett tag in på nyåret och sädgås sågs då och då på åkrarna. Turkduvorna i Dalum blev året-runt-boende, kanske med lite bistånd från fågelmatare. Turkduvor sågs f.ö. även i Blidsberg, både i april och december. Årets första kungsörn sågs 3 januari och under resten av året blev det ytterligare fem.

Vinterfåglar Inpå Knuten gick av stapeln igen i slutet av januari, men okänt är hur deltagandet var på hemmaplan. Dock kan man på SOF´s hemsida (www.birdlife.se) läsa att 42 olika arter rapporterades vid fågelmatningarna här. Runt 20.000 rapporter brukar det bli från hela landet. 2017 års räkning har redan klarats av när du läser detta och resultatet kommer att visas på SOF-sidan framöver.

Nuförtiden kan man sällan räkna februari som en ”riktig” vintermånad. Vårflyttarna är inte långt borta och de tränger på så fort vädret är någorlunda passande. Det räcker med att komma en vecka in i februari för att de första ska anlända (ofta bara på försök – de vänder åter om det blir bakslag i vårvädret). De första blev, inte oväntat, sånglärka och tofsvipa den 7:e och sedan följde skogsduva, skogssnäppa (den 9:e – mycket oväntat!), ljungpipare, dubbeltrast, trana och innan februari var slut hade vi sett både bläsgås, blå kärrhök, röd glada och vinterhämpling av de lite ovanligare arterna. Naturligtvis var det då redan gott om både svanar, grå- och kanadagäss (700 gäss i Marbäck 25 feb) och många andra härdiga sjöfåglar.

Kattuggla och sparvuggla var redan igång och berguven hoade i Vistberget. Många arter hade redan anlänt när det var dags för mars och sädesärlan väntar inte längre på april. Av ovanligare tidiga marsfåglar kan nämnas pilgrimsfalk, vitkindad gås, gravand, mindre sångsvan (sammanlagt 26 ex), småskrake, trädlärka (4 vår- och 1 höstobs) och faktiskt en ägretthäger! Ägretthäger, som sågs för första gången i kommunen 2013, och sedan igen 2015, sågs i år vid fyra tillfällen – i Viesjön, Gärdsjön (2 ex), Hössna och Yttre Åsunden. Statistiken speglar artens framgång i Sverige, där häckning redan har konstaterats.

Den sista april hade redan 148 arter observerats, däribland gråhakedopping, vattenrall, ringtrast (8 ex utspridda över en månads tid), årets enda årta (Sämsjön), svartsnäppa (Mossabyggetdammen), svärta, sjöorre, jorduggla (Älmestad) och svart rödstjärt. Årets enda pärluggla hördes från Köttkullavägen öster om Lilla Fagrared 2 april. Vi får hoppas att siffran speglar skådaraktiviteten nattetid, och inte verkligheten.

Även maj är ju en vårmånad i fåglarnas värld – insektsätarna står på tur. Visserligen var lövsångaren redan två veckor ”gammal” och hade följts av svarthätta, svartvit flugsnappare, gulärla, alla svalarterna,  m fl. i måttliga antal, men när majvärmen kommer och insekterna blir fler, kommer huvudtruppen och än fler sångare, törnskata, tornseglare, gök, bivråk m.fl.  Skaran av flyttfåglar blir komplett när månaden är slut, men vi fick vänta till den 26:e innan den siste kom – kärrsångaren.

172 arter på årslistan nu, inkluderande rara fåglar som alfågel (Tolken 1 maj), dvärgmås, småfläckig sumphöna (spelande i Gärdsjön och Mossabyggetdammen), svarthalsad dopping (3 ex vid Skottek 11 maj), mosnäppa (stora dammen på soptippen 15 maj), näktergal (sjungande i Kärråkra och Blidsberg), rosenfink (Vinsarpsbron och Böne) samt årets enda gräshoppsångare vid ett viltvatten i Grovare.

 

Häckningstid och sommar

Försommartid är bra för nattlyssning och vid ett sådant tillfälle (7 juni) hördes årets enda vaktel (på Bredgårdsgärde). Vattenrall hördes på fyra lokaler och häckning konstaterades i Gärdsjön. Förekomsten av häckande hornuggla brukar uppdagas när ungarna tigger mat. Fyra kullar noterades. Sämre gick det för berguvarna i Vist – inga konstaterade ungar, för tredje året i rad. Illa för arten som går kräftgång i Västsverige sedan många år nu. Glädjande nog blev det istället två ungar på en annan lokal i kommunen!

En del arter går det sämre för, medan andra ökar i antal, ibland ganska tydligt om man använder Artportalen som facit.

Den röda gladan är en framgångsart, inte mindre än 187 rapporter på AP och troligen häckar nu 3-4 par. Även om havsörnen, vad vi vet, inte ännu häckar inom kommunen (men nära) så ökar antalet observationer, spridda över hela året. Över 80 rapporter detta år! Gransångare hörs nu frekvent även sommartid, och häckar förmodligen regelbundet – drygt 120 rapporter detta år. Sommargransångarna hör förmodligen till den sydliga rasen som sakta breder ut sig norrut. Steglits är en annan art där antalet rapporter nu haglar in – över 140, även under häckningstid, men sällan några starka indikationer på häckning. Kungsfiskaren har kommit tillbaka något och det har varit rätt många observationer de senaste åren, främst i Viskans och Ätrans vattensystem. Några troliga häckningar också.

Till plusarterna får även räknas vitkindad gås, även om de (ännu) inte häckar i kommunen. De flesta sågs under vårsträcket i maj, i år sammanlagt 1.800 ex som skulle upp till främst Novaja Zemlja, via Gotland.

Bakåt går det för bl a storspoven. Förmodligen är Komosse den enda lokal man kan finna den häckande idag. Backsvalan har det också svårt. Den är ju starkt beroende av öppna grustag och de försvinner efterhand, såsom har skett i Hössna. Fortfarande finns en mindre koloni kvar i Vist (men har där minskat till kanske en tiondel), f.ö. endast några smärre kolonier. De är dock snara att gripa nya tillfällen till häckning, så som de gjort de senaste åren i matjordshögarna vid UBAB i Timmele. Tillfälliga häckningsplatser dock.

Skrattmåsen är ju en relativt sen invandrare i Sverige och vi hade under en tid kommunens största koloni i Sörsjön med några hundra par. Där är den i stort sett försvunnen (av okänd anledning). En bra koloni har under flera år funnits i Tolken (dock inte i år) samt mindre sådana i Strängseredssjön och åtminstone i år i Grosken. Istället har en ganska ny damm vid Hov lockat ett stort antal skrattmåsar att häcka – i år räknades som mest 175 ex i dammen.

Rosenfinken är också en sen invandrare i landet och för några tiotal år sedan kunde ganska många höras sjunga under försommartid i kommunen. Nu går den sedan flera år bakåt i landet och det avspeglar sig förstås även här. Bara två sjungande rosenfinkar i år.

Några arter står och väger, som t ex svart rödstjärt. En säker häckningslokal de senare åren har varit Vist industriområde och ett flertal obsar även på Karlsnäs industriområde.  F.n. dock inga i de mer centrala delarna av staden eller i Timmele. Lite ”brötiga” äldre industriområden (och hamnar vid kusten) är artens ”favoritbiotop” hos oss!

Industriområden, åtminstone innan de blir bebyggda, gillar även den mindre strandpiparen. Arten har aldrig varit vanlig hos oss. Den etablerar sig då tillfälliga häckplatser erbjuds, t ex grusiga parkeringsplatser, grustag, sandstränder och liknande karga platser med lite vegetation. Ulricehamns soptipp har hyst häckande strandpipare under flera år och de två senaste åren har de häckat på en obebyggd tomt på Rönnåsens industriområde. Strandpiparna försvinner när lokalerna bebyggs eller växer igen.

Strömstaren är ju inte så ovanlig vintertid då bäckar och åar fylls på av vinterbadare från Norge. Häckningarna är dock få, av rapportmaterialet att döma, men flera par finns. Nitta kvarn, Basta kvarn i Blidsberg och Prästakvarn i Gällstad är bra häckplatser och en årsunge sågs vid Vistfallet. Fler häckningar skulle uppdagas med lite bättre eftersök.

Trögt går det för svarthakedoppingen, inte bara hos oss. En misslyckad häckning, åtföljd av en sen, lyckad häckning i Gällstad reningsdammar, ingen framgång hos de 2-3 paren som brukar finnas i Flatasjön, men däremot en återkomst med lyckat resultat i Lundby damm i Trädet. Lundby damm var den enda häckplatsen i Södra Älvsborg vid en riksinventering på 1970-talet, men arten försvann sedermera som häckfågel här.

Trögt går det också för nytillskottet som häckfågel – gråhakedoppingen. Under de senaste åren har 1-2 par byggt bo, lagt ägg och även fått fram någon liten unge i Viesjön, men sedan har något gått snett. Doppingarna har försvunnit och kanske tål de inte riktigt konkurrensen med de många paren av skäggdopping som också häckar i sjön.

En tredje doppingart är smådoppingen, som då och då häckar i kommunen och mer än sporadisk blir den kanske inte. Ingen säkerställd häckning i år, men kanske häckade den i Kastryd viltvatten i Fänneslunda i år liksom året innan. Den fanns i alla fall på plats. Den fina fågellokalen Gällstad reningsdammar har ibland hyst häckande smådoppingar, men i år sågs endast en ensam fågel, dock först den 28 oktober.

Nattskärran som några år nu har spelat på de stora hyggena på Lundby gård i Trädet sjunger kanske på sista versen. 2016 hördes den spela under en enda kväll och kanske håller nu hyggena på att växa igen för mycket (även om nya nyligen har tillkommit). Vi får se vad som händer kommande sommar.

En riktig doldis är järpen, som man ska ha riktig tur för att springa på. Obsstatistiken signalerar raritet, men det finns säkert fler än man tror. Detta år rapporterades endast en kull i Humla och därutöver en obs i Sanatorieskogen i november. Gissningsvis har jägarkåren bättre koll på denna art.

Bland andra ovanliga arter under denna tid kan nämnas brun glada i Blidsberg både (28.6 och 3.9). Kanske blir det fler obsar av denna glad-art framöver, då den har börjat häcka i Hornborgatrakten. En svart stork visade sig i Grönahög 6.7.

 

Hösten, den långa

Några år nu har vi fågelskådare kunnat glädjas över lågt vattenstånd i sjöarna och det här året bjöd på extremlåga mätvärden vid Torpa – 163.01 m.ö.h. i slutet av oktober (1 cm från lägsta tillåtna). Långegrund levde upp till namnet och vid Ruggeboviken i Åsunden var det gott om rastande sjöfåglar ända fram till årsskiftet, mycket tack vare att vattenståndshöjningen sedan blev måttlig (drygt 30 cm) året ut.

Sensommarsträcket (slutet av juli-början av augusti) av vadare  märkets som vanligt främst vid Ruggeboviken-Långegrund. Det blev aldrig några antal, vare sig rastande eller sydväststräckande. Av de ovanligare kan nämnas kustpipare (15 ex), kustsnäppa (1 ex), myrspov (15 ex), småspov (4 ex), sandlöpare (1 ex) och småsnäppa (3 ex).

Höststräcket tycks ha varit utan dramatik, av obsmaterialet på AP att döma. Få arter som sticker ut när det gäller antal i alla fall. Som nämnts var det bra förhållanden för rastande sjöfåglar i Ruggeboviken med tusentalet fåglar som mest, bl a bläsand (max 350 – lika många även i Marbäcksviken!), bergand (7), vigg (65), gräsand (600), som mest fem smådoppingar, två svärtor och på senhösten flera hundra sångsvanar. I Yttre Åsunden sågs som mest 170 storskarvar, 13 salskrakar och snösparvar på Långegrund.

Annat höstgodis var en roskarl vid Påarp, Murum 25.8, prutgås i mitten av oktober (40 sträckande över Humla, 3 rastande vid Prången samt 15 söder Gällstad). En smalnäbbad nötkråka sågs i en trädgård i Blidsberg 4.10 och så förstås hökugglan som åter dök upp på hyggena vid Lundby i Trädet. Några dagar var de faktiskt två. Den ena är ännu kvar när detta skrives.

En köldknäpp med snö kom i början av november och som kanske satte fart på sidensvansarna norrifrån, för den 3 nov noterades rekordstora mängder – ca 1.000 ex i staden. Det var sedan ganska gott om dem resten av hösten, trots att rönnbären sedan länge var uppätna.

På självaste Julafton blev det julafton för gåsskådare i Marbäck. Femton bläsgäss dök upp och de närmaste dagarna sågs ännu fler. Därtill en flock med spetsbergäss samt flockar av tundrasädgäss (ras av sädgås). Många tundrasädgäss rastade även i Fänneslunda dessa dagar. Kanske hade de fått lite vårkänning i det för årstiden milda vädret.

Nu får det vara nog med artgenomgång för denna gång. Det ovan berättade, och mycket mer, finns alltid att tillgå, fritt för envar (skyddade obsar undantagna), på Artportalen, där i nuläget mer än 40 miljoner rapporter från hela landet finns lagrade! Vill du följa vad som ses i vår kommun så är det enklast att gå in på fågelgruppens hemsida (www.ufg.se) och klicka på texten ”Artportalen Ulricehamn 7 dagar”. Då kan du se den senaste veckans rapporter. På sidan finns även en gästbok (om du vill berätta eller fråga om något), en länk till en Facebook-sida mm.

 

2017

Ett nytt år är alltid lika spännande att se fram emot. Hur kommer det att bli? Många spännande fågelmöten får vi hoppas på. På inventeringssidan fortsätter den påbörjade Våtmarksinventeringen för tredje året och en nyhet för innevarande år är Fågelkalendern, en del av Naturens kalender, där även Växtkalendern och Bikalendern ingår. Detta handlar om fenologi, att kartlägga arternas tidsmässiga uppträdande under året. Många små insatser ska ge stora kunskaper om förändringar i t ex fåglarnas ankomsttider. Endast två femminuterspass i veckan på en utvald plats (t ex den egna trädgården) krävs, där förekomsten hos en utvald skara arter anges – antal sjungande, antal observerade men ej sjungande samt om arten saknas. Rapportering görs via dator eller med en mobilapp. Den förprogrammerade artlistan innehåller 36 arter, men listan kan göras längre eller kortas ned efter egna behov – även fågelintresserade med måttliga kunskaper ska kunna vara med. Läs och lär dig mer om Fågelkalendern på  http://www.naturenskalender.se/fagelkalendern.php där du också kan anmäla din medverkan. Häng på!

 

 

Gott nytt fågelår!

Fågelgruppen, januari 2017, gm

Jan Andersson

0321-149 39, 070 55 149 39

januhamn@telia.com